Har inte hunnit blogga mycker. Det har varit fullt upp dels med att vara med bebisar och förberedelser inför Valbo. Tänk att jag tycker det är kul med utställningar, det trodde jag aldrig. Det var extra kul att visa sina egna djur, Fideli 3,5 månad fick 88 poäng och silvermärke, blev så klart slagen av Peek-a-boo djur och det kan jag ta. Maken till go och ödmjuk tjej får man leta efter. Sedan har jag ju min trogna vapenragare till reskamrat A-S hon går inte av för hackor du heller. Att du stod ut med mig i bilen både dit och hem, med mitt ordbajsande för att inte somna, ska du ha guldmedalj för. Bilen gick som en klocka. Tillbaks till djuren, skinnykillen Conny fick 86 poäng och min uppfödargrupp blev godkänd så jag är nöjd.Jag har inte så stora pretantioner ännu. Helmer och Helmy växer så det knakar och nu har dom börjat skrika efter flaskan, ungefär var 4:e timma. Jag måste bara göra reklam för min lilla vetekudde som syns på bilden. Det är en tjej som startat en egen firma och hon syr bl a vetekuddar. Jag frågade om hon kunde specialsy en till just marsvinsungar och det gjorde hon. Den är kanonbra. Håller ungarna varma och goa. Ytterhöljet kan man ta av och tvätta. Håller på att testa olika varianter för att skydda innerkudden mot kiss. Än så länge fungerar det bra med en handduk. Men tänkte flörta lite med min vän E-K att hon fixar kisskydd från lasarettet, som jag tänkte man kan klippa till och stoppa innanför. Kuddarna kostar 150 kronor/inklusive frakt. Men är det någon som är intresserad kan jag beställa och ta med till Västerås eller Kalhäll, så slipper man frakten.

Anledningen till några dagars frånfälle är att jag har jämt skägg, utställning på lördag och två marsvinsbebbar som måste stödmatas. Faramira vill inte ha dom vid sina spenar. Hon tvättar och pysslar med dom, men gud nåde om någon försöker krypa till spenen, då får hon nästan panik och flyttar sig. Så nu matar jag med nappflaska och ger dom kligröt. Jag hoppas det kommer att gå  bra, för dom är pigga och knaprar lite hö och gräs. Flaskan har dom redan lärt sig och den lilla honan vill aldrig släppa, bara sitta och mysa med den goda nappen i mun. Har vägt dom morgon och kväll och idag har dom faktiskt vänt viktkurvan uppåt, inte mycket men dock vänt. Känns oroligt att åka iväg till Valbo, dom kanske dom får vara utan mat hela dagen om inte min gubbe förbarmar sig och se det tror jag inte. Det var det där med kvinnans list, kanske ska försöka med den.

Hem från jobbet och ut och målade staket, gubben kom ut och upplyste mig om att det var hög tid att åka till tapetserarkurse som började idag. Kul att träffa tjejerna igen. Men återsseendet av den gamla Emmafotöljen jag håller på med var mindre angenämt. Väl hemkommen från kursen, ner till marsvinen och burstädning. Smörjt Faramira och svampen ser ut att börja ge sig. Hon äter och sköter sina ungar exemplariskt. Nu väntar duschen och sängen.

Två levande små knyten blev det, en hona på 74 gram och en hane på 77 gram. Honan fick jag hjälpa till med hinnorna på, Faramira gav upp efter alldeles för kort stund. Men jag tror hon fick värkar igen. En härlig känsla när den lilla började röra på sig i min famn. Konstigt nog blev jag inte skräckslagen utan var helt lugn. En unge var helt död, och en till försökte jag få liv i för jag kände hjärtat slå, men det lyckades inte. Det två som lever och Faramira mår bra och det är huvudsaken. Hon var så tapper, för jag tyckte värkarbetet tog väldigt lång tid. Nu sitter hon och smaskar på gräs och jag kan andas ut för den här gången hoppas jag. Nu väntar jag på Chokladbiten och lite Dumle bebisar, villken dag som helst. Lilla E väckte mig 05.30 imorse, genom att ligga och ropa - Kuckeliku nu är det mojon!! Härligt med barn, särskilt vid den tiden och efter han hade tillbringat hela natten, liggandes på min rygg. Han hade varit vaken på natten också och längtat lite efter pappa och sedan upplyste han mig - Jag älskar inte natt. Har även hunnit med och måla samt fylla på mitt höförråd. Har hittat en höleverantör, 5 minuter från mig som kommer att kunna förse mig med kanonfint hö hela året. En stor sten har fallit från mina axlar, kan jag säga. Nu ska grisarna få mat och sedan ska jag hoppa in i duschen. Bilder på bebbarna kommer i vecka.

Herrejösses var lång första veckan har varit. Arbetskamraterna hade varit duktiga och sett till att jag inte behövde vara sysslolös. Men nu är det lördag och solen skiner, kors i taket. I dag är det gammaldags torgdag med hantverkare på stan, så jag tänkte åka ner och se om de har lite färska grönsaker till mina kära djur. Sedan måste ja hinna måla staket i helgen. Ska vara barnvakt över natten, våra närmaste vänner har alltid problem att få barnvakt och det är klart man ställer upp. E som kommer hit är 3,5 och hur go som helst. Det kommer så mycket roligt ur hans mun och vi brukar ha det så trevligt. Risken är att det blir lite för mycket prat och han pratar hål i mitt huvud. Eftersom gubben jobbar hela kvällen ska E få hjälpa mig med burstädning. Han har fått ett eget marsvin som bor här och han brukar titta över ibland med gräs som han plockat till Gunnar och dom andra. Vad ska ni göra idag?

Väcktes inatt av ett fasligt liv klockan halvtvå. Jag har fått överta makens gamla mobil, så det skrålade en U2 låt. Blev livrädd som vanligt, fick till slut tag i telefonen ett SMS från min dotters mobil. Tänka att så många tankar kan hinna födas i mitt huvudet på bråkdelen av en sekund. Nu hade det hänt något, hon skulle inte höra av sig till mig, utan ringa pojkvännen, var det bestämt. Fick med darrande händer fram meddelandet. -Dom är framme i Bangkok allt har gått bra! Puh, då föll tankarna på plats i min kaotiska hjärna. Min dotters kille skulle ju ha hennes telefon under resan, då hon skaffat en ny. När jag pratade med J idag, ville han inte ringa och väcka mig, utan av omtanke hade han skickat ett SMS. Måste ändra tonen för SMS, den var helt hemsk. Hon är nu framme i Australien och jag kan pusta iallafall 6 veckor framåt. Dom arbetar på en gård som ägs av en svenska, så skulle det hända något finns det stöttning där. Men sedan börjar det hemska, när dom ska fara runt och se Australien och sedan vidare till Thailand. Inget nytt på bebisfronten, börjar snart undra om Faramira bara har massa gaser i magen. Bamsegubben är inte alls kry, åt inte på flera dagar, satt bara och såg eländig ut, mager som en skrika. Visste inte vad det var fatt med honom. Började peta i honom sånt där drickbart som man köper på Apoteket med skogsbärssmak. Idag har han iallafall ätit både persilja och pellets. Började granska honom i munnen och det ser ut som en tand i underkäken är kortare  än den andra. Kan det vara därför han är skruttig. Vad gör man åt det??? Vetrinären igen??

Nyss hemkommen från min dotter som åker till Australien imorgon. Det gör ont i mitt modershjärta av vetskapen att jag inte har min älskade unge inom räckhåll förrän till jul. Det är inte jobbigt att vi inte får träffas det har jag klarat av tidigare. Nej, det är det faktum att jag inte kunna åka till henne om det skulle behövas. När hon bodde i Norge visste jag, att skulle längtan bli för övermäktig, fanns hon inom rimligt avstånd och jag kunde ta mig till henne för egen maskin om det knep. Nu är detta orimligt och jag ska leva med det hela hösten. När jag är mitt förnuftiga jag, inser jag att det här är bra för henne, hon behöver komma ut och se världen och bli lite mer självständig, jag har alltid varit en "curlingmamma" och röjt upp hinder och besvärligheter som uppkommit under hennes 23-åriga liv. Det är väl dags att klippa navelsträngen en gång för alla. I nästa stund kommer mitt katastroftänkande jag fram som oroar sig för överfall, rån, skogsbränder, alla ormar och spindlar som finns i Australien. Herregud, vad jobbigt. Ni kommer att få läsa mycket om detta under hösten är jag rädd.

Tänk vad ett år går fort fasters lilla troll fyllde 1 år idag och vi var naturligtvis på kalas. Av oss fick han eltandborste, rengställ, hemstickad tröja (som jag har stickat) och fingerfigurer från IKEA. Han var nog nöjd i allafall med snörena och pappret. Faramira spricker nog snart, hade hoppats att hon skulle klämma ur sig några bebbar medans jag var ledig. Men hon kniper på.