Har nu varit hemma snart 1 ½ vecka pga någon sorts virus, den konstigaste jag upplevt. Startade med värk i kroppen, mycket ont i huvudet och yrsel, lite feber och mycket ont i halsen. Den gick sedan över i en rejäl förkylning, fortfarande feber men bara nattetid, mer ont i halsen och en förskräcklig hosta. Förkylningen släppte och jag sov bra en hel natt, då vaknar jag och spyr, spyr sedan som en räv en halv dag. Febern fortsätter att hemsöka mig på nätterna, liksom yrseln, huvudvärken och hostan. I morse vaknade jag äntligen efter en natt utan feber, enorma svettningar, men ingen feber. Jag kände mig helt okej och provade att tillbringa en stund ute i friska luften, vilket jag tyckte jag behövde. Vad händer, nu har febern kommit tillbaka, huvudvärken och yrseln också. Var till läkaren igår och proverna visade på virus, inget mer. Han sjukskrev mig veckan ut och sade åt mig att vila. Jag har ju inte gjort annat än vilat. Är det svininfluensan som övertagit min kropp, är det bara att vänta på att grisnäsan ska blomma ut och knorren dyka upp, eller kanske har jag bara fått en mer långdragen light variant, en marsvinsinfluensa??? Det är så förbannat tråkigt att vara sjuk och verkligen inte ha ork till någonting, jag har till och med följt Hem till Gården, så tråkigt har jag. Missat två födelesedagkalas och inte sett mitt barnbarn på jättelänge. För att inte tala om hur mitt skrivbord och min mail ser ut på jobbet, det skrämmer mig. Det kommer att ta flera veckor att komma ikapp. Nu orkar jag inte skriva mer idag, utan ska krypa ner i sängen igen.

Det måste ha skett något under natten,för i morse vaknade jag med en sprängande huvudvärk, värk i hela kroppen och sandpapper i halsen. Inte så mycket feber, men tillräckligt för att det ska kännas som jag blivit mosad av en ångvält. Kändes skitjobbigt att meddela mina arbetskamrater detta imorse, när vi alla skulle till huvudstaden på föreläsningar hela dagen. Men en heldag i Stockholm, kändes som en mission impossible för mig idag. Nu tillbaka till sängläge. En bild på Estrellas kull, de två som lyckades överleva, Uno och Unni!  

Har det varit idag, Irmelin och mormor har haft en trevlig dag, förutom att mormor har ont i fötterna av allt promenerande. Vi var på bokhandeln, jag köpte lim och Irmelin köpte en mjukisbok i form av ett gult lamm, fult tyckte mormor, mycket greppvänligt och gott att tugga på tyckte Irmelin. Irmelins mor och far tog god tid på sig i Örebro, så lilltjejen fick följa med på 50-årskalas. Under kvällen har jag även hunnit packa inför morgondagen då jag ska hålla en nybörjarkurs i scrapbooking. Jag har också hunnit klämma en hel Ben&Jerry glass till Ensam mamma söker. Nu är det några burar som ska städas, sedan måste jag i säng, en ganska trött mormor just nu. Idag får ni en bild från babysimmet. Irmelin säger; Titta mormor, jag kan simma!! Är hon inte en riktig trollunge.  

Idag fyller min mamma år och vi har varit på kalas och fått god mat och tårta. Hon förärades med en rosa bollkryss i kruka. Hon fick redan en födelsedagspresent av mig i somras. Köpte en trevlig bok, där hon ska svara på en massa frågor om sig själv och hur det var när hon var barn. Jag tänkte det kan vara kul för alla barnbarn och barnbarnsbarn att få veta sådant om mamma, när dom blr stora. Men det tyckte inte mamma, usch och fy sade hon. Hon är ganska dålig att stava och därför aldrg varit road av att skriva. Hennes barndomsvän har dock lovat att hjälpa henne, tack Iris! Idag har ja även varit en sväng till Jens Lindgren och lämpat av två honor som jag sålt till Finland. Hoppas dom har det bra på finlandsfärjan och att Jens fick iordning på alla 30 marsvin som skulle packas på 1 1/2 timma. Han var lite smått stressad. Håller tummarna för att han tar hem många fina titlar på NM. Nu ska jag gå upp och glutta på den nya serien Kändisdjungeln! Tänk att petit moi, har sålt marsvin till Finland, det känns lite häftigt med tanke på att jag bara sålt inom länsgränsen förut.

Det har varit lte mycket en tid och jag har varit mycket nära ett nervöst sammanbrott. Får inte riktigt ihop livet, när jag är medicinfri, så det blir till att börja knapra tabletter. Ska jag ha ett aktivt liv och fungera måste jag tydligen göra det med kemiska preparat i kroppen, that´s life. Vad har hänt sedan sist, jo mitt barbarn har sällat till Guds barnaskara, hon är nu medlem av Svenska kyrkan och hennes namn är Liv Irmelin Kristina. Mycket vackert dop, men jag trodde bannemej att prästen skulle dränka ungen. Eller annars visste hon att Irmelin har börjat på babysim och tänkte tjuvträna lite. När dopbestyren var över och jag var lyckligt hemkommen och fortfarande vid liv, tittade jag till min kära Estrella som gått runt ganska länge och varit smälltjock. Hon satt där som vanligt och åt. Åkte en snabbis till min bror och när jag kom hem igen, hade hon hunnit föda klart. Tre stora fina ungar låg döda med fostersäcken kvar, FAN, FAN. Inne i boet satt ytterligare tre levande ungar, en i normalstorlek och två som mer såg ut som små legobitar. Det var de minsta ungar jag sett och tänkte att det går aldrig vägen. Det gjorde det inte heller för den minsta honan, som jag tvingades ta bort igår. Kvar är nu hanen och den andra lilla honan som nu väger hela 52 gram, hon äter själv så det verkar vara gott gry i henne. Min dotter som tagit över namngivningen av mina marsvin, har döpt dom till Uno och Unni. Bilder kommer snart.

Igår var mormor och farmor med barnbarnet på hennes första lektion på babysimmet. Min dotter var tvungen att gå på en föreläsning, så vi fick äran att utföra detta uppdrag. Farmor skötte själva simmet i vattnet, jag insåg att hennes kropp var bäst lämpad för detta ändamål. Själv sprang jag runt poolkanten och svettades i T-shirt och lekte paparazzi, ett sådant ögonblick måste förevigas och det enda sättet att kunna undkomma kameran är att befinna sig tryggt bakom den och aldrig släppa den ifrån sig. Eftersom vi hade blivit upplysta av barnets mor om att den mest kritiska ögonblicket infinner sig när Irmelin, nyduschad, skall förflyttas från handuk tillbaka in i sina kläder, just då blir det nämligen helt plötsligt väldigt kallt och otäckt för en tjej på 4 månader. Min dotter ansåg att ska hon gå på simmet fler gånger, behövs det minst tio personer till, för att stävj lilla Irmelin. Men farmor och mormor hade en plan, vi hade införskaffat Babysemp  på tetra, som vi hade ljummen och redo, när det oäcka kom. Timingen var perfekt och hon somnade så gott i farmors famn. Det var två mycket nöjda medelålders kvinnor som vackert kunde göra sorti ur omklädningsrummet, med ett litet leende på läpparna, medan dom andra mammorna fortfarande tappert kämpade med sina gapskrikande bebisar. Kvinnlig list blir bara bättre och bättre med åren.

Jag har fått en förfrågan om försäljning till Finland av 3 honor. Är det någon som läser min blogg som vet någon som ska till NM i Finland och åker förbi Arboga på vägen dit. Snälla hör av er!!!!!

Det är tråkigt men sant, ibland måste man omprioritera. A-S fick förhinder och med tanke på att jag känner mig helt slut, min dotter har blivit sjuk och mitt barnbarn döps på söndag, känner jag att utställningen får vara. Jag behöver hjälpa mitt barn så gott jag kan för att dopet sla bli den minnesvärda stund hon tänkt sig och dygnet har inte mer än 24 timmar, tyvärr. Synd är det, med tanke på dom otaliga timmar jag lagt ner på trimning den här veckan. Kanske en stor orsak till min trötthet, eftersom trimningen har skett under den tid jag borde sovit, för att orka vara på jobbet kl 06.00 Nåväl, det blir fler utställningar. Nu ska jag fortsätta med bestyren, några burar att städa och ett dopkort som ska färdigställas. Återkommer på söndag med fina bilder hoppas jag! Stora lyckosparkar till alla goa kamrater som åker till Örsundsbro, mår era grisar vinna!!!

Fyra nya småttingar har sett dagens ljus. Jag var tvungen att gnugga mig i ögonen, när jag kom ner igår morse. En nästan exakt kopia av förra kullen, trodde jag drabbats av dubbelseende. En chokladhane med fyra systrar. Bergatrollets Filippa är mamma och Bergatrollets Julius är stolt pappa. Annars går tiden  i en rasande fart, hinner ingenting. Mycket att göra inför helgen, utställning på lördag och Irmelins dop på söndag. Jag längtar så efter en helg där jag bara får gå och skrota. Men det ser ut att få vänta, vår familj har en jädra massa födelsedagskalas att avverka innan september är slut.