I måndags när jag kom ner i källaren hade förstföderskan Greta, nedkommit med tre pigga krabater. En hane och en hona, den tredje lutar åt en hona. Två vägde 100 gr och minstingen 96 gr. Alla 4 verkar må strålande. Igår när det var dags för kvällsmatningen, kom inte högdräktiga Hildur fram. Om inte dräktiga honor hänger över burkanten, brukar oftast bara betyda en sak. Antingen är det dags att föda eller annars är något  fel. Hon hade blod i baken och inget liv i magen. Idag åkte jag hem på lunchen, inga ungar hade kommit ut, men hon åt i allafall en gurkbit. När jag kom hem från jobbet fanns hon inte mer. Jag blir så ledsen, hon hade en så fin stam, Piggelins sista dotter. Nu är hon begravd i min trädgård, under en stor rugge vita Förgätmigej.