Usch vad jag är trött, somnade inte förrän efter 02.00 igår och då blir det jobbigt när klockan ringen, för och inte tala om hur man känner sig på eftermiddagen. Efter hemkomst blev det en tur till Lidl för grönsaksinköp och upp till fasters lilla August som hade sin första namnsdag idag. De vuxna smaskade tårta och August slurpade mammas tutte. Nu har jag städat Millans bur, samtiditigt passade jag på att väga bebbarna, alla hade tappat i vikt, men jag hoppas det vänder snart. Kan ju inte låta bli att lägga in en bild på Millan tillsammans med de små!

Nu är alla burar rengjorda, bara Millan och bäbisarnas bur kvar den tar jag imorgon. Idag fick min kusin Robert en liten bäbis. Jag är så glad att allt gick bra, kul att det blev en kille, min bror har ju en pojke som är 4 månader. Tänk vad kul dom ska ha i framtiden, på kalas och stora helger eftersom vi är en liten släkt träffas vi ofta och har en nära relation. Jag ska även till denna lilla palt, få tituleras faster, vilket jag är mäkta stolt över. Då det inte finns någon av kvinnligt kön varken på min kusin eller på hans tjejs sida, har jag fått den äran. Här kommer fler bilder på dom nyanlända underverken. Först ut Lakelandhanen Benny som vägde 112 gram, sedan kommer Britta 109 gram och minstingen Barbro 100 gram och sist men inte minst Bjarne som vägde 111 gram.

Jag är så stolt över mina små underverk. De är pigga och Caviecares Millan mår bra. Pappa Gideon är nog också stolt, men han har fullt upp med att fria med Märta. Skinnyflickorna Barbro och Britta till vänster och pojkarna Benny och Bjarne till höger!!

Hemkommen och välbehållen från Ålandshav, dock något skamfilad. Inte av för mycket partajande utan mer av yrsel från annat håll. Det blåste nämligen storm både dit och hem, visserligen endast några timmar på öppet hav, med det räckte kan jag bekräfta. Väl hemma sprang jag förstås till min knipande hona, strök henne på magen och talade om att nu var jag hemma, så nu var det fritt fram att föda. En dryg timma senare när det var matdags, satt där de sötaste små varelser. 4 stycken blev det, ingen väger under 100 gram. 3 nakenfisar och en Lakeland och vad jag kan se är det två av varje kön. Ska titta lite närmare imorgon, känns fortfarande som jag ser dubbelt. Bild kommer inom mycket snar framtid.

Ja. nu är man fin i håret, svägerskan har varit här och klippt mig inför Ålandstrippen imorgon. Det ska bli kul att få iträda sig rollen som "partypingla". Om sanningen ska fram har de gamla ränderna gått ur och jag brukar krokna efter ettag. Klarar inte av dagen efter längre, kan ha med åldern att göra!!

Millan kniper och klämmer hon inte fram bäbisar till imorgon bitti, får hon allt hålla sig fram till lördag kväll, tycker jag. Mamma ska för första gången se till marsvinen, så jag har garderat henne med numret till min goda marsvinskompis i Köping om dom skulle behöva assistans, vilket känns tryggt. Ha det så gott alla ni som läser min blogg och tack Hannah för uppgifterna om Hanna´s JFK, nu kan bebisarna bli ordentligt reggade. Åland here I come!!!!

Mysteriet med vem som är far till Citronellas kull är löst. Det är Hanna's JFK som är den lycklige fadern. Är det någon som vet var han finns idag?? Hur han ser, färgmässigt? Nu ska jag gå upp och titta om det är något på dumburken.

God fortsättning på er alla! Millan fortsätter att knipa. Hon äter som en häst och bebisarna sparkar för fullt i magen, villket känns bra. Fast man vill ju att dom ska titta ut, kommer väl imorgon när man ska jobba hela dagen. Känns riktigt bra att komma igång och jobba, man vänder ju på dygnet. Hoppas man kan somna ikväll, brukar ju vara lite si så och med det  när man varit ledig länge.

Jag har nyss skjutsat hem min dotter som sovit över. Hon väckte mig inatt och berättade att hon tappat sina nycklar och att hon höll på att frysa ihjäl. Jag kunde naturligtvis inte köra bil eftersom vi själva varit på fest. Orolig blev jag eftersom hon skulle gå genom stan mitt i natten, trots att hon är 23 år snart. Man slutar tydligen aldrig att vara hönsmamma. Hennes killkompis ringde imorse och berättade att hennes nyckel satt i dörren, villket min dotter hade känt på sig när hon vaknade, hon är nämligen synsk. Slutet gott allting gott, nu är hon hemma hos sin lilla katt Tula, som är på bilden jag scrappat. Katten hittade min man som kör sopor på tippen, endast några timmar gammal, vi flaskmatade henne dygnet runt i flera veckor. Så man kan väl säga att hon har en speciell plats i familjens hjärta. 

Idag har det varit en riktig slappardag. När jag går i väntans tider kan jag inte riktigt koppla av och göra något, vet inte hur många gånger jag har ränt upp och ner i källaren för att se om värkarna kommit igång, om hon har ätit, om det fortfarande sparkar. Är väl lite nojig eftersom Millan är så grymt stor, orolig för att det ska gå illa igen. Jag gissar på fyra bebisar. De små växer och har ökat lite i vikt, lilla skynnyn August har ökat minst, men han hänger ju bara i mammas tuttar, de andra två krabaterna knaprar i sig det mesta. Jag har scrappat en sida i allafall, kommer kanske visa upp lite scrapbooking här i bloggen så småningom. Det är en jättekul avkoppling och man kan göra fina albumsidor med ganska små medel.