Skönt, fick sova riktigt länge, som ett brev på posten fick jag då istället nackspärr. Utställningen i Lillhärad var varm, som vanligt h mysigt som helst att träffa likasinnade vänner, dvs helgalna. Inga bebisar hade anlänt, måste väl komma snart, då Bruna Bönan är så tjock att hon knappt tar sig fram. Fyra marsvin flyttade vidare, vilket aldrig känns riktigt bra för mig. Dom är ju liksom mina bebisar, trots att vet  att alla får det bra i sina nya hem. Roligast var dock att Alfons som varit till salu sedan han föddes, äntligen hittade ett hem och inte vilket hem som helst, utan till Klackberg. Åsa och hennes döttrar förälskade sig i denna lite udda varelse. Det känns skönt att han där blir uppskattad för den han är, trots sina röda ögon och speciella päls. Utställningsresultaten var inget jag jublar äver, men det var ju väntat. Pälsen på Alfons väckte ju lite uppståndelse och de flesta tyckte han var häftig. Domaren var dock inte imponerad, hon pratade om sandstränder och att pälsen skulle vara som på en Lakelandhund. Nu är det ju så att jag har en Lakelandterrier hemma, vad tycker ni, är det verkligen så här en Lakeland ska se ut????