I fredags gjorde Lars och jag comeback som småbarnsföräldrar. Vi har nämligen blivit kontaktföräldrar till tvillingpojkar på 6 år. Jag är helt slut pga ovanan tror jag, men lycklig. Jag har alltid velat ha fler barn, men verkligheten ville annorlunda, så det här känns så himla roligt. Tänk att få vara med och göra avtryck i två barns liv, att få bli en del av och kanske påverka deras barndom till förhoppningsvis, något annorlunda än deras vardag. Pojkarna är såna fantastiska ungar, mycket olika, men charmiga på sitt eget lilla sätt. Vi har pysslat, ritat, städat lite i trädgården, lekt, läst sagor, bråkat om vikten av tandborstning när man ätit godis, allt det där som jag saknat mest, nu när dottern min, gått och blivit vuxen. Ungar borde inte få bli vuxna. Nu ser jag faktiskt fram emot påsken då dom kommer hit nästa gång och ska stanna hela helgen. Vi ska måla påskägg och spela spel har vi bestämt. Dom ska lära mig spela UNO. Helt plötsligt blev påskpyntet lite roligare igen. Ska nog damma av mina gamla tuppar som inte varit framme på flera år. Nu ska jag sätta mig hos marsvinen och njuta lite av ljudet en stund, har försakat dom lite i helgen känner jag.